En trött matte.....

.....är jag idag. Första natten med Alvin sov han fram till 5 på morgonen och då var det bara att stiga upp och ut och kissa, sen tyckte han att vi skulle leka en stund och var full i f.....okejdå...klart man har ett överseende.....i natt var det att gå upp vid halv fem, men han somnade tidigt så jag klandrar inte honom. Klart man blir kissig, sen var det lek igen trots att jag försökte nonchalera honom men no no. Men det är bara att kämpa på, det är helt ok att han vill kissa men det här att leka......tyvärr har man ett minne här från när ens egna barn var små, tidiga mornar och lek...

I går kväll lämnade jag över hund och hem till maken och gick med en kompis och tittade på Marnas trädgård, där Sven-Ingvar Andersson har anlagt sin Cottage garden. Kvällen bjöd på underbart sommar väder i all sin prakt med blå himmel och solen som visade sin bästa sida...

När hans barn eller andra besökare inte hade något att göra sa han, spika en gubbe och denna sparade var en sådan. Härlig idé..

Inspirerande, vackert och vemodigt från en av vår tids största

landskapsarkitekter Brev från min trädgård är en bok om en trädgård som inte liknar någon annan trädgårdsbok.I femtiofyra brev till släkt, vänner, själsfränder och potentater i när och fjärran - såväl i rum som i tid - berättar Sven-Ingvar Andersson, en av vår tids stora trädgårds- och landskapsarkitekter, om sin trädgård Marnas och vad andras verk och tankar har betytt för den. För Agatha Christie förklarar han vad en bra trädgård och en bra deckare har gemensamt: de många villospåren. Kung Bore får veta en del om de olyckor som han ställt till med. Åt barnbarnet Victor anförtror han sina framtidsplaner för den trädhydda som de har byggt gemensamt. Till Albrecht Dürer skriver han om aklejor och till Le Corbusier om cementgolvet vid sin utomhusduschplats.
Det är spirituellt, roligt och djupt allvarligt. För Sven-Ingvar Andersson var trädgården ingen hobby utan en plats där erfarenheter, kunnande, poesi, drömmar och verklighet möttes. Han avled i juli 2007, 79 år gammal. Innan dess hade han hunnit bli färdig med sin bok. Brev från min trädgård är illustrerad med Sven-Ingvar Anderssons egna fotografier och teckningar. "Jag har hört att man kan dö av att dricka ett glas vatten, som det har stått en bukett snödroppar i. Stämmer det? Man kunde ju provsmaka, men jag vill inte riskera att få en erfarenhet som gör alla andra erfarenheter oanvändbara. (...) Snödropparna på Marnas kommer lite varstans. Kan det vara sorkarna som släpar runt med lökarna men finner dem för beska att äta? Får de kanske lite frön med sig också? Snödropparna kommer alltså lite varstans men finner sig tillrätta på bestämda platser, framför allt i närheten av ligusterhäckarna. Där känner de sig trygga." (Sven-Ingvar Andersson skriver till journalisten Lotte Möller.
Den här boken tänker jag läsa under semester.

Ha det gott vänner. För tillfället vill min tid inte räcka till med vår lilla nykomling men jag kommer att titta in till er alla så fort jag hinner.


Ha det gott
Kram Anna