tisdag 17 september 2013

Minnet av en vän...



Jag minns det som i går fast det har gått ett år. Det var många tankar och många ord från omgivningen som har gett oss styrka att gå vidare när vi förlorade vår finaste vän Alvin.
Allt började en dag i april 2010 då jag äntligen fick ett ok från maken att vi kunde skaffa hund. Jag hade länge tjatat på honom att vi behövde en hund och han ville absolut inte, jag sa att vår familj kommer må så bra av detta och han hade svårt att tro det, men ok. Efter mycket letande bar det av till Småland för att träffa en lite labrador valp. Det blev förälskelse för hela familjen inklusive min make som så nätt började mjukna upp. Den 16 juni 2010 hämtade vi hem vår lilla ögonsten Alvin, efter det fick vår familj heta "Alvin och gänget."
 
Att få ha sin alldeles egna hund för första gången innebar stora förändringar som jag älskade. Att gå ut i ur och skur var inget problem för nu hade jag ju äntligen min egen hund, helst tog jag alla rundor med dig själv och jag hade ju lovat maken att det var min hund och mitt ansvar. Något jag aldrig ångrade trots att det blev mycket jobb för mig, men jag var som nyförälskad, du var min och jag älskade dig. Vi växter samman som familj med denna lilla krabat som visade sig ha en stark vilja men ack så underbar du var.
När du var ett fick du ditt första EP anfall, detta omkullkastade vår tillvaro totalt men en snäll och hjälpsam veterinär berättade att det gick att medicinera. Under det första året hade du inte så många anfall men för varje du fick så blev de bara värre och längre trots höjda doser av medicin. När du i september 2012 fick ett stort och jobbigt anfall så mådde du inte bra och var rädd. Du somnade in och slapp denna hemska sjukdom.
 
Vi hade en underbar tid tillsammans men du togs ifrån oss alldeles för tidigt. Du var min skugga, du var min vän, du fanns där för mig och jag fanns där för dig. Jag önskar vår tid tillsammans hade fått bli mycket längre.
 
Min älskade vän jag hoppas du har det bra i Nangijala och väntar på mig där.



Du och jag framför brasan och värmer oss efter en dag i skogen som du gillade så. Jag saknar våra promenader och mys stunder tillsamans. 
 
Jag tänker på dig varje dag. Din bild finns på väggen vid mitt skrivbord på jobb och sidan om dig sitter Zelda som gärna hade velat lära känna dig. Hemma finns också din bild på väggen och Zelda har fått ärva din fina sovkudde, hon gillar den lika mycket som du.♥
 
Jag saknar dig min finaste vän, sov gott / din matte
 
 
 
 
 
 
 
 
 


16 kommentarer :

Camilla sa...

Lite otippat sitter jag här vid frukostbordet med tårar längs kinderna. Minnet av min första labrador och hans sista stund är tillbaka.
Vad fint du skriver om kärleken till en vän, för det är ju precis så där det är. Tur att glädjen de ger är större än saknaden, för annars skulle det bara bli en hund och inga fler.
Kram.

Suz sa...

Och här sitter jag med tårar i ögonen, du skriver så fint och jag minns vår egen fining som fick somna för så många år sedan.

Våra vänner finns där för evigt, i våra hjärtan!

Kram
Suz

Ewa`s Galleri sa...

Så sorgligt att missta en vän
Så fina bilder
Han har det bra i Nagijala
Ha en bra dag

Vitsippan sa...

Hejsan Anna !

Måste grina lite, för jag vet hur det känns.Som att förlora ett barn, för det var Alvin för Dig.
Hoppas Zelda fyller Dig med kärlek, för att fylla ett tomrum efter Alvin.

Kram Mi

Mamma med ambitioner sa...

Kram kram vännen!!!

Anonym sa...

Ja de tar ett stort busigt skutt in i våra hjärtan, labradorerna, för att sedan stanna där oavsett vad som händer.
Jag får tårar i ögonen när jag läser din text och ser bilderna, för jag vet ju precis hur det är.
Kram.

//Boije

Anonym sa...

Hej Anna! Nu sitter jag här och gråter på kontoret! Så fint skrivet. Kram Helsingborgs Carina

Anonym sa...

Tårarna rinner utmed kinderna när jag läser det du skriver. Min historia är så lik din. Min älskade Json fick också lämna oss för tidigt men aldrig glömd
I dag har jag också en Labbe tös Daisy. som nu är 15 månader Tänk hon går i Jsons fotspår samma goa härliga labbe, så full av energi och upptåg samtidigt är hon en egen individ Jag bara älskar denna tös. Underbart skrivit av dig Skånska Barbro

Anonym sa...

Hej
med ens blev det så jobbigt då jag helt plötsligt kom och tänka på att min lilla plutt snart är 10 år...(plutt= borderterrier). Vill inte tänka på hur det kommer att vara
kram susanne

Helena sa...

Så tåras mina ögon igen som så många gånger förut när du skriver om din älskade Alvin.
KRAM från mig!

Anonym sa...

Vet hur det känns... Nästan på dagen ett år sedan som vår älskade Berner Sennen somnade in. Sorgen var obeskrivlig. Det tar sin tid, men nu har två underbara "huliganer" (schäfrar, f.d. gatuhundar) från Rumänien kommit in i våra liv. De kommer dock aldrig att ersätta vår älskling, men de ger oss så mycket glädje att kunna ge dem ett bra liv... I gengäld får vi massor av kärlek tillbaka. Hoppas ni och Zelda kommer att få många fina stunder tillsammans! /Sissi

Katarinas trädgård sa...

Lilla sötnosgubben, så klart du saknar honom. Krama och gosa riktigt mycket med Zelda! Från mig med!
Kram
Katarina

Jane, Lyckliga Hem-Inspirerar sa...

Åh, vilken sorg. Kan inte föreställa mig hur det skulle vara utan min lilla Buddha. Skickar massor av kärlek till er!
Kram Jane

Marina sa...

Kan tänka mig att minnena av första hunden aldrig går ur. Det vill man nog inte heller.

Kramar

Susihus sa...

Åhhh stora tårar trillar på min kind. Jag förstår dig precis jag saknar Bono så jag håller på att gå sönder och samman. Värst är att komma hem och öppna dörren och det inte finns någon där som möter.

Hoppas att allt går bra med Zelda och att ni får många goa lyckliga år framför er. Jag letar efter ljus och lykta efter en ny, tror det får bli en tik denna gång så jag inte behöver jämföra med min fantastiska kille.

Hoppas att du känner värmen i kramen som jag skickar söder över. KRAM

Flower of Fame sa...

Så hjärtskärande du skriver. Förstår att du fortfarande tänker på honom varje dag. Kan förstå din saknad. Kram Pernilla