torsdag 5 september 2013

Tidsoptimisten talar....

 
Oj vad veckorna far förbi, det går lite onödigt fort och jag har svårt att få tiden att räcka till. En evig tidsoptimist som jag, skulle helst önska att dygnet hade väldigt många fler timmar än dom 24. Tänk så mycket man skulle hinna med.....
Det fina vädret fortsätter att bjuda på en härlig sensommar och en bättre september får man leta efter. Som de flesta familjer vid denna tiden med barn i skola så har vår familj drabbats av förkylning och halsont, och jag bara väntar på min tur. Än så länge kan jag bara klaga på några myggbett som jag fick igår, jag är tyvärr allergisk och får rätt så rejäla rodnader.




 
 
Annars....
 
- Funderar jag på om jag borde forsätta skriva på boken jag har påbörjat för att se om den kan bli färdig. Som det är nu finns det ca 80-100 sidor skrivna, en massa anteckningar och såklart en massa tankar som borde skrivas ner. Vad det sen blir av det, det får jag se men jag vill i alla fall få ur mig allt så jag kan släppa det och i så fall tänka på annat.
 
 
Ha en härlig dag
Kram Anna
 
 
 
 

6 kommentarer :

livetpålandet sa...

Låter spännande med en bok! Detta måste vara den bästa sommaren i mannaminne! Enda smolket är att man måste vattna hela tiden, min trädgård är ökentorr!Men det kan det vara värt , snart kommer ändå hösten och denna gången är man faktiskt nöjd med sommaren!//Annica

Mamma med ambitioner sa...

Visst har vi det gott!
Om det är boken du berättat om för mig måste du jobba vidare.
Vi måste höras om en liten date :)
Kram kusinis

Stein sa...

Så spennende med boktanker! Håper det blir virkelighet og at den blir utgitt.
Ellers var røde epler et flott stilleben på dine bilder! :-D
Ha en fortsatt fin dag.
Stein

Marina sa...

Vad handlar boken om? Låter ju jättespännande.

Tiden ja, den rusar alltid fort. Jobbar halv dag imorgon och det känns bra.

Kram

Kristinas oas sa...

Hoppas ni inte blir alltför förkylda nu när sensommaren är så fin och solig. Kram Kristina

Katarinas trädgård sa...

Men Anna, vad spännande, en bok?! Och redan så många sidor. Man blir ju ohyggligt nyfiken, du får gärna berätta mer. Och fortsätta med den måste du ju, så klart!
Kram
Katarina
PS Roligt att ses, och att uppleva din trädgård igen. Jag upptäcker alltid nya saker, och det är inte bara det som verkligen är nytt. DS