Jag sitter här och tittar på "Rosa bandet galan" och det knyter sig i magen. Jag lider för alla dessa vackra kvinnor som drabbas av denna hemska sjukdom. Att inte få leva sitt liv som alla andra, att inte få se sina barn växa upp och finas tillhands för dom.
Innan sommaren var jag på mammografi och när svarsbeskedet kom kan jag inte säga att jag kastade mig över brevet. Det blev inte från dagen efter när jag öppnade det som chocken kom, dom ville att jag skulle komma tillbaka på en ny mamografi och även genomgå en ultraljuds undersökning. Nu började tankarna fara runt i huvudet....skulle jag vara en av dom som skulle drabbas? Ja varför inte, det finns ingen som går säker för denna hemska sjukdom. Jag hade fått en tid samma vecka och det var skönt för en sån väntan är jätte jobbig och man vänta sig det värsta. Väl där fick jag träffa en underbar läkare som förklarade lite mer om undersökningen och 30 min senare drog jag en lättnads suck när läkaren sa att allt var ok.
Min tanke går till er som fått det hemska beskedet ett stort ♥ till er och era familjer
Kram Anna
♥ Min tröjan är från Hunky Dory och den påminner mig om vilken ängla vakt jag hade.Jag hoppas ni alla har ringt in en liten slant för allt räknas och behövs.
1 kommentar :
Fin tröja!
Det där är inte kul, när man tänker att man kanske är drabbad. Två gånger har jag varit iväg för att undersöka knutor jag själv hittat. Ena gången långt innan 40 och andra gången var 1,5-2 år sedan. Det har visat sig vara körtlar båda gångerna men shit så rädd jag hunnit bli av och till där under väntan på svar. Ena gången snurrade väntrummet när jag kom på att det var ganska dumt att sitta där utan maken. Tänk om det var då, just då, som mitt liv skulle ta en total vändning. Jag hade tur de gångerna.
Känna och klämma ska vi göra!
Kramar
Skicka en kommentar