Den här stora kronan fick flytta in från trädgården igår och så blev det lite mys med ett ljus.
I går fick lag låna en bok "Livet kan inte vänta"av min mamma som hon tyckte var riktigt bra men tyvärr väldigt sorgsen.
I dag ligger jag hemma i sängen och känner mig rätt så vissen. Ont i kroppen, feber, ont i huvudet, bihålorna, ja det räcker väl, så det var perfekt med en bok. Men efter att ha läst den vet jag inte hur jag mår, vet inte hur många tårar det har trillat ner för mina kinder.....boken handlar om Hanne, Ulrica och Sabina som alla har obotlig cancer, men delar en enorm livsglädje och inspiratition.
Alla tre har varsin blogg:
Både Hanne och Ulrica som båda hade bröstcancer från början har lämnat...........
Man saknar ord för de som drabbas av denna hemska sjukdom. Min första tanke var så orättvist livet är, alla måste väl få rätt att leva sitt liv, ingen ska få bestämma över mig.....men så är det såklart inte.
Kanske är det tur att man inte vet vad som ska/kan hända utan leva i nuet och njuta av det man har och att vara frisk. I dag lovade jag mig själv att försöka vara en bättre människa och ta vara på allt det goda som finns runt omkring en. Att faktiskt kontrollera mina bröst varje månad som man ska och hoppas om man upptäcker något att det är i god tid för att hinna få hjälp.
Ledsen att komma med dessa allvarliga saker men ibland behöver man bli påmind.
Kram Anna
7 kommentarer :
Usch ja det är så sorgligt och orättvist!!
Min mamma upptäckte att hon hade bröstcancer för 2 år sedan, en aggresiv variant men lyckligtvis upptäckte hon knölen i ett ganska tidigt stadium så cancern hade inte spridit sig vidare...
Men hon kommer aldrig bli helt friskförklarad!
Mammas cancer har verkligen fått mig att uppskatta livet och ta vara på nuet. Innan gick man runt och kände sig odödlig men inte längre... Går inte en dag utan att jag uppskattar att jag och mina kära är friska och i livet!!
Ska tipsa om bloggarna till min mamma, kanske inte den roligaste läsningen för henne. Men det kan få henne att uppskatta nuet och att hon lever och änsålänge är frisk!
Krya på dig vännen!!
PS vilken bra ide att väga sig på fredagarna, ska jag också börja med när nästa vecka är slut. För på helgen lyckas man ju alltid gå upp lite extra ;)
Kraaam
Vilket fint boktips. Jag tror att vi alla behöver påminnas om döden ibland. När man är frisk så tar man ju livet för givet och har tusen önsningar medan när man ligger däckad med feber eller dylikt bara har en, så livet förändras ju väldigt fort även om det inte behöver vara något så allvarligt som cancer.
Hei, takk for hilsen hos meg. Livet er skjørt å man vet ikke hvor lenge man har det, så viktig å nyte hver dag. Koselig blogg du har,kommer igjen.
God bedring
Hejhej!
Så sant, så sant. Det finns situationer i livet som kan vänta upp o ner på allt. För några år sedan upptäckte jag själv en knuta i mitt vänstra bröst, och jag kan inte med ord beskriva vilket helv... som allt blev. Läkarbesök, mamografi, röntgen och allra värst en nål rakt in i mitt älskade bröst. Innan jag fick svaret var jag fullt övertygad att jag hade cancer. Det hade jag redan bestämt och förberett mej på. Den dagen mitt svar kom i ett kuvert gick jag på toa och kräktes. Jag öppnade och där stod NEGATIVT. Jag och mitt älskade bröst var friska.
Denna bok ska jag läsa för det finns så många kvinnor i vår vackra värld som inte får samma positiva besked som jag fick.
Krya på dej med varma kramar från mej.
Härligt med ljus i kronan, Anna.
Ha det fint
KramKRam
Lotta
Vilken fin krona du har!
Uff, den boken vill jag inte läsa... skulle nog grina ögena ur mig :)
Hemska sjukdom, så många som kämpar med det... och så många som gått bort :(
Krya på dig!
Kram Hanna
Ja livet är inte alltid rättvist och nånstans behöver man en påminnelse om att det inte är så..
Krya på dig..
Kram Mia
Har inte läst boken men såg dokumentären på tv för ett tag sedan.
Nä livet kan inte vänta!!!
Kram och njut av dagen
Louise
Skicka en kommentar