fredag 28 september 2012

Tiden läker delvis.....




Så sakta börjar jag hämta mig men saknaden efter Alvin finns kvar. Det har varit tomt och tyst i huset men livet har börjat komma tillbaka så sakta, trots att vi är utan vår fyrbenta vän Alvin.
Och livet måste gå vidare även utan min vän och när jag läser alla era värmande ord i mitt förra inlägg blir jag så glad och rörd över er omtanke även om tårarna trillar på mina kinder. Tack snälla för att ni finns det betyder oerhört mycket.

STOR Kram  till er alla ♥♥


Jag minns min vän med värme och en massa glädje.



När han tyckte vi var tråkiga la han alltid huvudet så här....jag saknar dig.


Tack än en gång till er alla kända och okända som har skrivit så fina hälsningar
Kram Anna


16 kommentarer :

Snäckskalsdalen. sa...

Lille gubben.....nu har Peter också tittat på alla bilderna på Alvin och han vet ju också hur det är och han snörvlade lite när han gick härifrån. Man blir ju så oerhört beroende av dom små varelserna med alla sina hyss och bara hur dom lutar huvudet och man minns blicken, men så en dag kan man faktiskt, jo, det är sant, skratta åt dom, men det tar tid. Vi är ju inne på vår tredje vovve nu så det har varit två gånger för oss......men det hjälper inte att säga, för man är alltid ledsen på sitt eget vis......
Lille vovven......
Kramar

Tankar från Trädgårdsmästarn; Hillevi sa...

Men käraste Annaa....

Här kommer ännu fler varmkramar till dig o din familj. Så förfärligt att läsa om Alvin!

Jag gråter ibland när jag ser på vår (min!) lilla 4-åriga älskling - för en gång ska han också dö... och det känns outhärdligt redan nu.

Lovelove H.

The Secret Garden sa...

Ja de finns kvar i våra hjärtan, dessa underbara hundar som var oss till låns ett tag här i livet.

Kram //Boije

kattiiiiss sa...

Jag beklagar!
Vad fin han var er vän.
Det är hemskt för hjärtat när man förlorar en fyrbent vän.

Kram K

Helena sa...

Jaha då trillar tårar på min kind igen...jag är så tacksam för varje dag vi får ha våran Sigge i vårt liv :-)
KRAM från mig!

Anonym sa...

Nä men kära Anna! Vad är det jag läser?! Har helt missat ditt tidigare inlägg.
Lider så med dig och känner att orden inte räcker till. Jag är bara så ledsen för din skull. Tårarna rinner.
Härliga, underbara Alvin kommer alltid att leva i ditt hjärta och i dina vackra bilder.
STOR VARM KRAM!

Marina sa...

Härligt att höra ifrån dig. Jag tänkte faktiskt på dig i morse. Tänkte att jag måste skriva och höra hur det är med dig.
Visst måste livet gå vidare men man får tillåta sig att sakna och vara ledsen också.

Kramar

Anonym sa...

hej
usch ja visst är det så fruktansvärt att mista sin fyrbenta vän....men som du säger, tiden läker men det är ändå tufft.
stor kram
susanne

Mamma med ambitioner sa...

Uscha mej Anna. Pratade med Far i dag. Han var så tagen av ert möte. Vill krama dig. Vi kan väl ta en fika, du kan väl komma hit en eftermiddag eller kväll. Vet vad saknad är, men det blir bättre. Inte vill Alvin att du ska må så här. Finaste du. Kramar i massor Kristina

Rosenvit sa...

Visst är det så att livet går vidare, det vet vi rent logiskt. Känslomässigt är det jättesvårt och när jag läser om din ofantliga sorg snörps hjärtat ihop och det blir svidigt av inre gråt i halsen.

Kramar
Anna

AnnaHelena sa...

Skickar bara en Kram tillbaks!
Och en hälsning om att jag förstår din saknad...

// AH

Katarinas trädgård sa...

Hej Anna! Usch vad du har det jobbigt! Men du måste tänka på hur otroligt bra Alvin hade det hos er! Han blev inte så gammal, men vilket härligt liv han fick! Jag tyckte det var en tröst att tänkta så när en av våra katter blev överkörd. Han levde inte så länge, men han hade det bra och var fri och kunde vandra omkring som han ville.
Kram
Katarina

Anonym sa...

Trist å lese om hunden din. Du har en flott blogg, har kost meg veldig med bildene dine av hagen. Mvh, Oddnys hage.

Suz sa...

Fina bloggvän, tårarna rinner när jag läser dina senaste inlägg och det finns inga ord ...

Ja tiden läker sår och efter ett tag så minns man finingarna utan att det gör så ont, men saknaden finns kvar.

Det är länge sedan vi miste vår fyrbenta sötnos Coxie, i oktober 1999. Tio härliga år fick vi med henne och jag saknar henne än, men kan också le gott åt tokiga saker hon gjorde.

Ha det fint, tänker på er!
Kram Suz

Annika Christensen sa...

Men kära Anna!
Så tråkigt. Visst blir man ledsen?
Det är ända nackdelen med ha hund.
Och vad jag känner med dig.
Kram till dig från mig
Annika

BLOMSTERDESIGN sa...

Usch det är så sorgligt när man förlorar en fyrbentvän. En vän som man har träffat, pratat med och umgåtts med varje dag. Man saknar dem alltid. Så sorgligt.. Får hoppas att han har det bra på andra sidan. Han var så fin och dina bilder på honom är jätte vackra. Jag tänker på er och vet hur det känns. Stor kram till er!