måndag 26 januari 2015

Vintervila....


Tack för alla tips om hur ni stressar ner. Kanske man borde göra som växterna och gå i vintervila? Att låta kropp och själ få gå i ide om vintern. Jag lovar alltid mig själv att jag ska varva ner på vintern men sen när den kommer så startar jag något projekt inne istället :( japp så är jag. 

Att jag dessutom går och har ständigt ont gör ju inte saken bättre. Min fot vill inte alls men nu äntligen har jag fått tid till en ny MR på lördag kväll, helt otroligt. jag klagar inte, tar vilken tid som finns men jag tycker synd om dom som ska jobba dessa tider.

Ledsen att bara gnälla men ibland behöver man skriva av sig. Jag har funderat mycket denna helg och inser att livet springer ifrån mig, jag måste ta vara på både mig själv och familjen. I veckan som gick förlorade en kollega på jobb sin svåger som föll ihop och vaknade inte igen. Han hade familj var 40 år och dog av en stor hjärtinfarkt. Så här ska det inte vara. 


Ta vara på er
Kram Anna




3 kommentarer :

Snäckskalsdalen. sa...

Nej, så ska det inte vara. Och jag vet ju att jag är aningens (!!!) äldre än du, och du ska bara veta, ta det lugnt, varva ner, gå och lär dig meditation (om du inte redan kan det) eller nåt sånt, man får en helt annan syn på alla dom där projekten, jag har varit preciiiis som du, men har lärt om och det är så himla skönt, om du bara visste. Man hinner dubbelt så mycket om man inte skyndar när man tänker. Faktiskt. Och allt prat om att fånga dagen och sånt är bara trams, man ska bara vara, andas djupt och ta det lugnt. Så tror jag. Och dom där tankeställarna man får, jaaa, dom får man, fler och fler.
Vintervila är nog bra för oss som är födda här i norden.
Kramar

Laila sa...

Som du vet fick jag ett skrämselskott så jag tar det verkligen försiktigt nu och försöker leva så sunt som möjligt utan att bli fanatisk.
Jobbigt med värk, hoppas du kan få någon vettig lindring som inte attackerar kroppen på andra sätt!
Ha det gott! /Laila

Anonym sa...

Ja du Anna, detta med att varva ner och inte springa i 120 knyck genom livet är något som man lär sig (många gånger genom den hårda vägen.
Själv lärde jag mig det genom att min äldre syster avled mycket hastigt pga en hjärtinfarkt när hon var 53 år.
Det första enligt mig är att sluta vara "duktig flicka" som klarar allt.
Det syndromet har alltför många fallit i.
Sen behöver man inte ha det "perfekt" hemma, (inomhus och i trädgården).
När man har fyllt ca 45 år börjar man att inse att det inte är viktigt "vad andra tycker och vad dom ska säga" utan man, ursäkta ordspråket, man skiter helt enkelt i vad folk anser o gör som man själv vill och känner för.

Man har bara ett liv och det går inte i repris.

Lycka till
Kram Britt